Idag på vägen till affären stannade vi och kollade in en fågel som hoppade omkring på vägen. Vi snackade lite om fågeln, vad den hade för färg, vad vi trodde att den skulle göra och lite annat. När den till slut flög iväg konstaterade Smilla att den flugit, men det gör inget för vi kan ju köpa en ny.
Dock inte på vårt CoopKonsum!
I går när jag skulle åka till jobbet ville Smilla för omväxlighetens skull pussas mer än mig. När jag kastade en sista slängpuss och gjorde mig beredd att rusa till bilen, sa hon inte släng mamma, på munnen!
Och så fick det givetvis bli!
Smilla har ju alltid varit en gostjej och numera haglar komplimangerna också allt som oftast. Mycket beror säkert på att vi läser böcker där fraserna förekommer då och då (i systrarnas Wirséns bok Vem är söt?), men det är ju alltid härligt att få höra hennes Du är söt!
Häromkvällen var det sångdags i sängen och till min stora förvåning var det ingen av de gamla vanliga låtarna som avhandlades, utan den alldeles nyuppfunna sötsången. Text: söt, söt, söt, söt osv. Melodi: Sov du lilla videung. Helt klart min nya favvissång!
Tiden rullar på alldeles för fort och har gjort så hela våren. Smilla har blivit märkbart större, hon växer så det knakar och snackar mer för varje dag som går. Just nu är viljan stark och väl artikulerad, hon ska gärna ha "allt" - alla böcker samtigt, alla kritor på en gång och mycket är "jas" - en blandning mellan jag ska, mitt och hennes. Då och då blixtrar hon ilsket till och vi får njuta av en försmak av vad treårstrots kan komma att innebära.
I övrigt blir orden bara fler och fler, meningarna längre och vi påminns ständigt om hur snabbt hon snappar upp saker som vi säger inom familjen. Häromdagen hojtade Smilla "Akta huvet" till en skata som hoppade under en bil, och sa sedan "Chop-chop pappa" när vi skulle försöka dra upp tempot för att någon gång komma iväg till landet.
Häromkvällen upptäckte Smilla sin
skugga för första gången. Reaktionen var i still med den man brukar
se i tecknade filmer. Först lite tvekande, med sedan full av
förtjustning, utforskade Smilla de mönster som hon själv skapade på
väggen. Fantastiskt!
Det var ännu ett av de tillfällen man gärna velat fånga med
videokameran, men där man inte vill störa henne genom att gå och
hämta den...
